"Jag är en flicka" sa han med sin allvarligaste min.
Hans kompis vände huvudet åt hans håll och skrattade till.
"Eh vad menar du?"
Med samma allvarliga min som tidigare upprepade han sig: "Jag är en flicka"
Hans kompis väntade på en fortsättning, men eftersom det inte kom någon gav han upp och återgick till blunda och känna Stockholmsådern pulsera genom kroppen.
Nästa vecka fick han hjärattack och dog.
"Jag är en flicka" berättade han för mig och jag förstod, jag har alltid vetat. Jag tog hans hand och nickade "Jag vet"
Sedan tog allt slut, vägkorsningar rätades ut, förbindelser bröts, kontakter dog och hjärtan och löften gick sönder.
Jag expanderar fortfarande.
Fri vers av LiNNEJAH
Publicerad 2009-01-11 21:12