Vi ligger i vårt
somarnattsdunkla sovrum
som i en
småbåtshamn
ankrade
sida vid sida
Guppar lite
ibland som om en plötslig
vindil
hade träffat
våra
slaka segel
Jag ser din
sammanbitna rygg som säger
Stör Ej
Vill Vara
Ifred
Jag Sover
Tänker du
på bekymmer du inte vill dela
irriterad för att
jag rör mig
kanske
du har ont
Vi vaktar
noga över våra hemligheter
du vet inget
om de tankar
som
håller mig vaken
Vill förstås inte
så vi guppar vidare i natten
du med ditt
och jag
med mitt
långt från varann
Sommarnatten
därute lever sitt eget liv
bland trädkronorna
och i
komposthögarna
Får jag
hålla din hand älskling?
Tills gryningen
är här
och
det ljusnar
Fri vers av lorna
Publicerad 2009-05-24 23:22
Samuel E. Rajeus
Vackert som vanligt, men inte bara vackert utan det gör att man glömmer att andas när man läser dikten. Tack för att du delar med dig.
2009-06-14