Det ligger en kyrka efter vägen
mellan lindar och sten
som talande tystnad från
dinglande gren
Där har själar sin skönhetssömn
som stoft och som aska
men i rosenrött skimmer
för ögon likt daggkåpans
eviga längtan i sommarens sköte
Flämta för ljuset för livet
genom kyrkogårdens murar
så att änglar gråter floder
till vår kärleks alla moder
I hopp och förtvivlan och nöd
är rosen alltid röd
för levande som död
Fri vers av hero40
Publicerad 2009-07-19 21:58
aol
så fina rader som en hyllning till alla döda och till liet
2009-07-23
sulimaa
Härliga rader...smeksamt vackra..skirt språk som lockar likt en saga!
2009-07-21
Sturesdotter
vackra rader fyller mig med mjukt vemod
2009-07-19
* Ammi *
Underbart vacker poesi bokmärke!
2009-07-19
Lejonhjärtas poesi
Välkommen åter med din vackra poesi och tänka sig att jag just idag inventerat gravvårdar i sten, gjutjärn och smide innanför fem kyrkogårdsmurar hemma i mitt älskade Gästrikland.
2009-07-19
Mats Henricson
Länge sedan, den här var speciell, vältalig, känslosam och målerisk, ett litet mästerverk ! Bokmärker !
2009-07-19