En livstid

Din lyckas smed
du gläds åt att ingen liten själ vilar i mig
Själv är jag fylld med sorg
aldrig kommer jag få bära en liten del av dig
En liten del av mig

Mitt hjärta brister
det gör så ont ont ont
Var är du min vackre skräddare
som så fint syr ihop mitt hjärtas bitar
Den som lagar mig

Mina drömmar balenserar på en lina
En vindpust och allt är förbi
Hoppet speglar sig i min fönsterruta
Om en sten kastas in
finns det inte mer

Det fanns så mycket vilja
så mycket ork och tro
Som att gräva sin egen grav
Som att ropa utan röst
Jag är blind i mörkret

Önskan om ett fågelnäste
där skulle vi bo
Jag skulle nära på dig
du på mig
och vi skulle alltid vara nära vi två

Orkeslösheten byter av uppgivenhet
För dig kanske det handlar mest om kyla
Jag berövar dig friheten
som en vingklippt fågel
Jag behöver dig i mitt bo

Saknaden efter mycket skulle finnas
lämna efter tusentals ärr
Jag tror jag aldrig skulle läka
för jag förväntade mig dig i en evighet
Vi skulle bestå

Vi skulle bygga murar runt omkring oss
aldrig skulle osäkerhet sippra in
Vi skulle vara starkt som stål
och flyga utan vingar
För mig räcker kärleken

Jag älskar att ha mina fötter utanför täcket
och jag älskar att du vill ha det tvärtom
Jag älskar att du stryker mitt ansikte om natten
Jag älskar att vila min hand i din
det finns så mycket som jag älskar

Om jag vetat jag var ondskefull
jag skulle gömt mig för länge sen
Jag visste inte att jag var outhärdlig
så som få människor är
Jag önskar jag var speciell

Jag önskar att mina tårar fortfarande betydde något
Jag önskar att mina ord inte ekade tomt
Jag önskar att hur jag känner värdesattes mest
Och att jag skulle vara tillräcklig
Att all min kärlek inte blir förgäves

Jag trodde att det alltid skulle vara du och jag
Ingen skulle splittra oss åt
Det var vi mot resten
Du och jag, Jag och du
Vi skulle klara allt

Jag önskar jag får ha dig en livstid