Som vargens instinkt att hyla vid fullmåne,
så skriker min kropp, ande, materia och
själ efter barna mina.
Mitt hjärta har vart måltavla på skytteklubben
törstar efter rättfärdighet och rättvisa.
Och spela rollen som offerlamm och mina tomma tårar
har varit min enda tröst.
Jag har försökt pussla ihop alla tusen jävla pusselbitar
men det har gått åt helvete.....
Nånstans i mörkret hör jag några viska var gång...
Försök igen, lilla vän
Ärkeängelen
Fri vers av Ärkeängelen Michael
Publicerad 2009-08-28 21:33
amarcord
fa, jag tror jag är kär i dig :)
2010-01-13
Junitvillingen
Stark, berörande text - ge aldrig, aldrig upp!
2009-09-13
ej medlem längre
Fint...
2009-08-30
Perina
Fint skrivet Vackra ängel! Ja, jag viskar med dom Ge aldrig upp!
2009-08-28