~*~

Alltmedan vår Ursprunglige store Förfader, för att där möta [350]
Sin gudomlige Gäst, framträder, med ej mer i följe
Beledsagad än av sin egen fullkomliga
Perfektion; i honom själv fanns hela hans värdighet,
Mer högtidlig än den tröttsamma pompa som passar
Uppå Prinsar, då deras rika Följe långt [355]
Utav Hästar framlett, och Knektar insmörjda med Guld
Blända folkmassan, och väl få dem att där gapa.
Närmare hans väsen kom Adam dock ej full av vördnad,
Ändå med ödmjukt sätt och undergiven pietet,
Såsom till en art av en högre Natur, att buga sig lågt, [360]

Talte sålunda. Him'lens infödde, ty ingen annan plats
Än den uti Him'len kunna sådan praktfull skepnad innefatta;
Emedan nedstigandet ifrån dessa Troner därovan,
De lyckliga salar du haver bevärdigats en stund
Att sakna, och hedra dessa, förunnad med oss [365]
Två enbart här, som dock medelst suveränitet'ns gåva
Denna vidsträckta mark, uti skuggig Boning där bortom
Att vila, och vad som Trädgården mest utsökt bära
Att sitta och smaka, tills denna meridianska värme
Vara över skall, och Solen mer sval då neddala. [370]

Vilket den Änglalika Nåden sålunda svarte milt.
Adam, jag kom därför, icke heller är du sådan
Skapt, eller haver sådan plats här att dväljas uppå,
Som kanhända ofta inbjuda, ehuru Him'lens Andar
Komma att bevista dig; led då vidare dit där din Boning [375]
Öfverskugga; ty dessa middagstimmar, tills då Kvällningen nalkas

John Milton 1667

LPWJ svensk version 06/05/11

Förlorat Paradis: Bok I - V (J.Milton)