Paradiset
Mången flyger med vingar
mot mytomspunna länder
för att finna äventyret
kärleken till en plats
långt härifrån
jag reser hellre över Bottenhavet
mot den djupa urskogen
där vägen har en ände
ligger mitt vackra
i harmoni
där står en stuga
full med barndomsminnen
en glasveranda där mormors
pelargoner blomstrade
moderligt
här växer allt i vacker symbios
en föränderlig trädgård
inget är radat eller flackt
där ogräs samsas med
ängsblommor
här finns skatter nergrävda
som väcker barnet inom mig
nyfikenheten föds
när man hittar mormors
kloka spår
i kaminen knastrar glödskott
kroppen tvagas med honung
spridande doft av björk och tjära
renar sinnen och minnen
samt andningen
denna plats så välbevakad
där själar möter människan
genom naturens nycker
visas visdomens stora örn
till den minsta lilla glada groda
jag lyssnar och lär
de ser och hör
vägleder mig
ger mig råd om
meningen med livet
här har tiden stått still
men ändå levts i sekler
av lycka och glädje med
stora barnaskaror
lindade i kärlek
du är min plats på jorden
dit jag alltid längtar
när frostens stjärna
gömts och glömts
då kommer jag
att få återse
mitt kära
rofyllda
välsignade
paradis
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Nina.H med Poeter.se id #43659 innehar upphovsrätten