under purpur droppen
i brynet där vid storskogens rand
med fårtand och vaniljstjälk
på ett täcke av torra monarkfjärilsvingar
med bark som huvudkudde och ett krossat
sparvägg och doften av luströd lilja, dödslila liljor, vit valmo och basilika

Kattkaninkärleksparet dödgrävar timmen
spaden jorden och den vita markerade stigen

stranden är vit solen som slår i stranden
bränner vrakspillror vita
bräckt luft hoppar från dyna till dyna
räknar med rom takten på ovädersmoln
tjärig skärbräda för näsan dit
i brynet i morgonljuset när våren går till sommar uppspolad uppslängd uräten
med båda ögonen tomma mot himlen

Skatan och rådjuret gömmer sig i valvet
drar ut på dygnet och flyr så dödens vingar