Nu dalar sommaren mot höst. Skörden upptagen i logen, himlen klarnar mot moll och morgonsolen ritar ränder i immande fönster.
Chilipepparn hänger hungrigt röda bland förtorkade blad. Salladskålen mörkt gröna i den förtorkade jorden. Markens törstiga rop går högre än solen.

Jag undrar varför. De lyckliga dagarna försvinner bakom ryggen på oss, hungrigt kastar vi oss mot nästa och nästa...
Men kanske det måste vara så. Brödet som sparas till morgondagen hårdnar till sten och mannat går det maskar i.
En sten skulle ju förvisso vara användbar. Man skulle kunna stoppa den i slungan och slunga iväg den långt långt bort.. Bortom skogarna.. Bortom bergen...

Nu mörknar det över kullen därborta. Vinden blåser norröver de brandgula taken.
Gumman går hem för dagen med barnvagnen full av sötpotatis. Det mörknar hastigt.