Jaget svävar

i min unika

Kosmoskaross

Andens färd mot Gud

mot försoningens bloss

Afton i mörker

parabolen är riktad

mot Evighetens bud

Kärlek är Sanning

bortom förnuft o förstånd

där blippar min sändare

i min Eviga sond

Sänder signaler

på Förlåtelsens frekvens

mot alla jag sårat o skadat

så det svidit o känts

Föddes i vågdalars mörker

mot Ljusets Tid

längtar efter Soning

Kärlek o Frid

Rädsla var min Generator

o Fruktan min Kraft

så tack ni alla som tålamod

haft

Blippar nu vidare

i min oändliga rymd

där Kärleken är Evig

o Rädslan är skymd

Korsas ofta av signaler

från andra Satelliter

en masse

en del blir Stjärnor

andra mot krasch

även de blir förlåtna

o får börja sin resa igen

ytterligare chanser

mot Evighet mot Kärleken

Himlen finns inom oss

ej i Rymdens kyla o is

där far våra Satelliter

likt tindrande bloss

o sänder Förlåtelsens

o Kärlekens bris

Smälter o tinar Rädslans

mörka berg

när vi sänder ut strålar

av Gemenskapens 

omfamnande färg

Satelliterna pulserar vågor

av Kärlekens röda sol

som föddes den morgon

då hanen på kullen gol…

              ~~*~~

 
© Bo Himmelsbåge