Mina kvackande vänner,
ankor och änder.

Ni bor i sjöar och längs stränder.

Marken grönskar
av frön ni bär.

Plask.
Ringar över vattnet.

Myggsvärmar
tunnas ut.

Himlen
ljusnar.

Höst.
Kyla.
Löv faller.

Frost över marken.
Världen tystnar.

Ni lyfter.
Mot varmare länder.

Kvackande flockar
färdas tillsammans.

Era kvack ekar
över stad och land.

Alltid återvänder ni.

Mellan vatten och himmel
är ni hemma.

Som om världen
alltid varit er.