Det är otaliga av oss kvinnor runtom som tvingas gå mot vår egentliga natur i våra relationer. Och ofta har jag undrat över om det är medvetet som en man lägger ribban där i en relation som baseras på att är ett andrahandsval från mannens sida? Har han där tidigt redan sett hur mönstret blir att te sig, när kvinnans ( ve och fasa) behov kommer i fråga?- Jo hon råkar faktiskt ha det hon också, även om man helst tycks vill ha henne till ett fenomen likt ett rosa glittermoln som susar förbi. Eller kanske hellre bara ett abstrakt hologram. En kvinna som existerar bortom ögonfransarnas episka slagfält, i den avverkande och avsöndrande levande organism hon på riktigt är, är ju ofta mest bara grotesk i folks ögon. Om det faktiskt får mänskliga konturer och syns i sin förekomst vill säga.

Du kvinna som tvunget måste ta initiativ i din relation likt en påtvingad maskulinitet mot din egen natur, och därefter ironiskt nog senare beskylls vid matbordet kan med de realiteterna därmed åtminstone försöka slänga påtvingad skam över axeln. Din njutning var stämplad och stulen av mannens bristande resurser i enkel matematik. Han hade dessutom kollektivt påhejande av omgivningens kulturella, självklara, fullt tillåtna åsikter om hur just din njutning är rumsren eller ej.

Så, ta nu snällt din gaffel och låt den bara glida in... Att det du har på gaffeln är fult i andras ögon, liksom hur senare samma kväll dess föda och innehåll i sinnet landar i åtrå i sängkammaren i form av skam - har absolut ingenting med dig att göra. Det är en ytterst självklar kemi du på beställning bär från din omvärld.

Det var en beställningsvara att jag skulle skämmas. Det står fetma skrivet på etiketten. Kvinna, skämmes ta mig fan! Det lönar ju sig för dem, männen. Att vi tvunget måste ta för oss...