Den högtidliga anestesin
Lämnar konserthuset.
Det sista crescendot
Sjuder på deras läppar.
Livet på gatan
Besegrar dem totalt.
De stirrar ut
Från ensamhetens taxi.
Fyra våningar upp
Ser de ned på de sena skiften,
De avhoppade gästerna,
På äktenskapen i pausläge.
Du rullar kniven
Över din torra handflata, en gång.
Det flimrar öppet och glänsande
Som löftet om en annan värld.