Hallen är stor och ekar.
Du är liten.
Tal efter tal.
Jag kommer inte att berätta allt för er
vad mitt hjärta tänker på.
Du säger: 'Räntorna är alldeles för höga.'
Och sedan, ‘Föreslagna webbplatser
för den nya hallen är egentligen ganska absurt.'
Tal efter tal.
Näktergalarna hörde en gång
sokratiska dialoger men visste inte
att platsen var ett älskat fängelse.
Och det långsamma giftet
slog ut sina åror på Dödens ström.
Jag kanske hade ställt en fråga
om drömmen inte hade hållit mig så
i det rotade tillståndet:
Lövens vikt, ljusets tentakler,
att där vi älskar stannar vi trots allt
och varför vi älskar
kan inget grävande sinne säga.