Där som nattens vaga ljus
lät den nya dagen gry
och solens första strålar
drev fukten från mitt fönster

drog molnen snabbt förbi
som om de ville fly
bort från sina lagar
och invant gamla mönster

kan undra ibland vad mer
en droppe kan önska
än att stilla sig till ro
över havets mörka djup

kanske dröja för en stund
över böljande grönska
eller följa med en ström
över vattenfallets stup

du får så gärna stanna upp
och vila ut en liten stund
i någons kärleksfyllda källa
under strå bevuxen tuva

likt besjälad fukt av åtrå
i sagolandets blomster lund
bland de vackraste av rosor
som blott du förmår förljuva