Hamnade i Afrika av en anledning där landets höst där
är som vår(en) här. Alla och då menar verkligen alla
fattiga hejade och frågade hur jag mådde. Folk i varje
gathörn hade något att sälja, som deras barn som borde
ha gått i skolan. Bara det att föräldrarna inte har råd att
låta barnen gå i skolan. Och hur skulle de som inte ens
kan köpa nya skor? Zimbabwe var en brittisk koloni under
1880 talet och människorna där betalar fortfarande vad
vår skit kostar med sitt elände och fattigdom.

Allt det det där gör sig smärtsmt påmint i finare kvarter.
Där boende får sina elektiskt stängslade och vaktbevakade
hus ompysslade av människor i ständig fattigdom. Och där
djupa potthål i gatan inte påverkar framkomligheten i en
kritvit suv med v-åtta under huven. Gatljus existar inte och
du är tvungen till att skjutsa polisen till en traffikolycka
eller brottplats eftersom polisen saknar bilar.

Vädret var ok men jag vet ju att vi människor sabbar allt så
fort tillfälle ges, utan så värst många tankar ägnade åt vad
som i grunden händer och sker. Förbannade vi.