Ljumma vindar i kastade ord mot ett nytt livsverk, jämna byggstenar och ett överväldigat försvarssystem. Kärvar med overksamma förklaringar, numera en liten öppenhet i allt vi uppfinner till vår jord.

Håller mig närmare ett kronologiskt sinnevetande, det händer fort som en lindad ögonblick med mål att uppveckla de sista inre stycke kontraster. Släpper inte ord som är uppvaknande i dess intressen av att helt och hållet skapa frid.

Mellan orkanen och minnessekunden livslugnet, så sätter samhörigheten ett sant samlingsbegrepp genom uttalade frekvenser. Stegrar med öppna blickar och fortsätter att leverera det glada ordets alla viskningar. Det som oavgjort i minnets alla öppna ögonglober, kontras i synen där problem blir lösta med ett vips.

Inte bara den ekonomiska faktorn utan en kärna i det mänskliga uppflödet till verksamma skapelser. Tar också ett steg i tro med mindre påtvingade måsten, här finner skälet en liten detaljerad funderare och byggs vidare i ljuset.

Det verkliga överskedet i min relation med Gud, är det eviga och min röst i alla lägen av vårt gemensamma flöde i nutiden. Tätnandet i historien som inte gav upp denna eviga skapande minneskorridor, så levereras ett stycke poesi.