Här ser vi för första gången den inhemska arten homo arbetus ordinaerius i sin naturliga miljö.

Man kan se på ryggvalvet att den är djupt koncentrerad på sin uppgift. Se hur snabbt dess fingrar rör sig. Det är ett vanligt kontorstangentbord av Lenovo-släktet. När dessa varelser samlas är ett tecken på överlägsenhet deras skicklighet med tangenterna. Eftersom de på konstgjord väg är instängda i kubkonstruktioner för att möjliggöra djupare koncentration, letar de efter varje tillfälle till social kontakt.

Ah, nu bevittnar vi dagens högsta dopaminergiska frisättning. Vid den här tiden flockas de för att skåda den ärevördiga koffeinutvinningsmaskinen, när den häller upp viktigt bränsle för dagen. Det är under denna tid som det mesta av parningskonkurrensen äger rum.

Till en början utbyter de alla tysta blickar tills en av hanarna subtilt uttrycker en observation om väderförhållandena eller om en nyligen inträffad händelse i det kollektiva medvetandet. En avslappnad konversation bryter ut och på bara några sekunder inträffar det avgörande ögonblicket av vem det blir som den attraktiva honan kommer att favorisera för dagen.

Mycket riktigt, här ser vi det nu! En av männen har anspelat på en av sina esoteriska fritidssysslor - militärhistorisk trivia - och vi ser gruppen dela in sig i separata konversationer. Kvinnan har bestämt sig för att rikta sin uppmärksamhet mot den första mannen. Hanen navigerar skickligt i samtalsterrängen och - ungefär som en kameleont - ändrar sin ton och sitt utseende i enlighet med den kvinnliga motsvarighetens begripliga stämningar. Men, som ordspråket lyder: ”En kvittrande fågel bygger inga bon".

Efter ett välbehövligt, men reglerat och tillräckligt kortvarigt umgänge för att behålla den professionella sociala dynamiken, återupptar homo arbetus ordinaerius - som nu värker och sträcker på sig i väntan på nästa 4-timmars inkrement av stillasittande arbete, påfylld av neurostimulanter - återigen sin roll som en del av en större organisation.