Solen , så varm och omfamnande på huden,
alldeles för sött rosévin som klibbar på insidan av min mun.
Är lycklig en stund, en glad liten soldyrkare och Elsa, min katt, sover tryggt inne på kontoret.
Vi är ett bra team, lurviga och glada i varandra, motorn i hennes lilla kropp som sätter igång, de små vita tassarna och mina tunga andetag.
För första gången på länge så känner jag mig trygg i mitt eget sällskap,
dagarna går snabbt och jag ser fram emot att få de små guldklimparna av ensamhet, återhämtning, vila och harmoni, säker och stark i min borg.
Bitterheten, oron och hatet,
höll på att äta upp mig inifrån med sin aggressivitet, sin söta förföriska doft som är allt annat än bra för mig.
Våren har inletts på ett skakigt och skört sätt. Distraktioner och illusioner har fått mig att tappa fokus, tappa nuet, tappa greppet om vem jag är.
Men idag har solen värmt min ömma hud och jag är tacksam, att ingen annan än jag ,är här just nu