Det var silvervingarna

jag tror det eller glansen av

själens vackra

vitt i tankens ljushet.

Ögonstrålarna, blicken som hamnade

på min bakgård en kall

vinternatt.

Som om godheten själv gav

den tappra nya steg.

Och vi reste oss upp över hustaken, korsade

vintergatorna en efter en.

Man blir hämningslöst viktfri

av förlåtelse.