Jag dansar alltid ensam i ett iskallt rum, möblerna är borta, rösten, den är stum.
Jag dansar alltid utan, kläder på min kropp, för att visa mörkret att jag inte klär i hopp.
Jag dansar alltid sönder den kärlek som du gav, krossar den mot golvet, spottar på din grav.
Jag dansar aldrig lycklig, den känslan är fiktion, jag lever för smärtan som är min egna klon.