Tänk att man kan fastna i förlorade

minnen, och bara genom att hitta

tillbaka till en speciell plats, en gata

en park, ett träd, en bänk, en krog, en sjö

eller bara en viktig betydelse full plats

där människor fastnar i tidens återblick

oftast där dom varit som lyckligast

kanske där allting började en gång

eller! kanske där allting slutade att vara lycka.

Det är endast i människans minne

och i vinden där allting finns bevarat.

Ibland kan det till och med vara speciella

dofter som öppnar dom gamla dammbelagda

knirrande dörrarna till minnenas kammare

och sätter igång företidens skådespel

om och om igen genom dofter och bilder.

Så tror jag att det är med den äldre eleganta

herren jag passerar varje gång på min promenad

i pildamms parken, alltid samma ställe

alltid samma park alltid samma damm och samma bänk

och alltid med en brun pappers påse i handen

med fågelbröd och med sin rock och fina hatt.

jag tycker alltid att han ser så ledsen ut

och så väldigt ensam.

Jag brukar att gå runt hela pildamms parken för att

hitta mig ett bra ställe att sätta mig att skriva.

men kan inte låta bli att tänka på den äldre farbrorn

och funderar på så många gånger jag har sett

tårar i hans visa men sorgsna ögon och jag tänker

på vad han eventuellt kan ha upplevt, hur hans liv varit

hur hanns minnen lever vidare.

ty alla har en historia att förtälja

lycklig eller sorgsen, så tillhör den

tidernas bok i livets bibliotek

i mänsklighetens historia

en bland miljarders.