Lämna mig inte. Känslan dånar i mitt huvud som vitt brus.

Spenderar dagen i min egen skyttegrav, smyger över Ingenmansland.
Väntar på vinandet av en bomb, men ingenting händer.
Ser över de rykande ruinerna av vad vi var.

Tror för ett ögonblick att min skugga är din.
Ett kusligt spratt spelat av min hånande hjärna.
En påminnelse om att jag faktiskt är själv i natt.

En avlägsen grammofon spelar toner från förr.
Låter mig erinra om glädje i glansdagar.
En pust av lättnad från hans lungor i min framåtböjda nacke.

Med krossat glas smeker jag hans kinder, river ner hans vackra fasad.
Ditt vassa käkben i min bensköra hand.
Och med hagelbössan i högsta hugg skjuter jag bort illusionen, om att vi någonsin var.



-