Det kröp in under huden på honom, lukten av ruttna lik i garderoben. Han framförde en benranglig dans i våndans strålkastarsken och hon ville klä av hans skinn, demaskera honom, men satt istället stumt kvar på åskådarplatsen.

"Du lyser med din frånvaro. Säg någonting."
Tankarna skingrades och en ihålig blick mötte hans ord.

Nyhetstidningarna spred sig över golvet som ordexploderande minor och dömda till duellering, stupade hennes ord som ihjälskjutna soldater. Febrilt letade hon upp och värvade nya för att få honom att kapitulera.

"Tystnaden har tagit min plats.
Avfärda den inte med missljud från din tunga.
Din blick säger allt du vill säga."

Hänförd utan att klappa händerna mötte hon den öronbedövande tystnaden efter sitt nederlag.

De dansar en farlig tango under likens bleka skuggor.
Retirerar sårade var gång den andre för.