Rubriken innehåller ingenting för den är tom, hjärtat är tomt, jag var dum när jag var kär, jag var dum för jag kunde älska men inte glömma, tomt för du inte är här, tomt för du inte om mig bryr dig. Jag lider. Jag vill se dig och krama dig hårt och inte gå ifrån dig långt bort. Rubriken beskriver lidandet, den är kort men beskriver allt punkt för punkt, sådant har poeterna varken sett eller använt men det är något nytt.
Med dig såg jag allt som är underbart, med dig insåg jag hur underbar livet var, du fick mig att blomstra om igen och sluta vara auktoritär utan snäll och bara för underbar. Mina fina ord började flöda fram, mina dagar fylldes med allt som är värd, jag blev glad jämt och meningen till livet ökade helt. Kärleken gav värmen och känslorna fick hjärtat att dunka dubbelt så snabbt, allt i livet började bli lätt man fick det som gav livet något extra gott.
Nu är det tomt, allt är skumt livet har inget fint, dumt och kallt och meningslöst. Jag vill inte ens leva, vill bara vara hemma och tråka, vill bara vara instängd och bara lida, smyga, gräva ner mig i marken och bara där kan jag smyga bort från alla. Ensamheten dödar, kanske för jag var kär. Jag ville ha dig vid mig, ville känna mig levande, jag är ingenting utan dig och allting med dig, du är det är jag. Väntar på dig, mitt hjärta och min själ vill inte ens ha mig och har redan rest sig till dig, jag lever helt ensam, jag lever helt utan de. Egentligen är det bättre att leva utan de, med dem känner jag att hjärtat vill bara försöker att döda mig det vill bara hoppa ifrån min kropp för att ta sig hela vägen mot dig och själen vill kan inte finnas utan hjärtat så inte normalt om den förföljer det.