en dikt om saknad.
Mest av allt vill jag sluta sakna dig
Det är svårt att beskriva saknad med avstånd när jag skulle
kunna stå utanför din dörr om tio nio åtta sju minuter
beroende på ifall jag springer i uppförsbackarna eller kryper
på trottoarkanterna kanske hinnar jag dit på under fem minuter
vad vet jag? det är inte så att jag har
räknat.
Det är svårt att beskriva saknaden genom att beskriva dig för
sanningen är att jag behöver bilder av dig för att komma ihåg
de där små detaljerna för annars får jag bara upp bilden av din
senaste profilbild i huvudet inte för att jag kollar på den särskilt
ofta.
Det är svårt att beskriva saknad i ord när jag inte längre minns
hur du brukade uttala våra internskämt längre vilken betoning
du brukade ha eller vilka ord du valde jag kan inte minnas vad
det sista du
sa till mig var.
Det är svårt att beskriva saknaden i tid när man sneglar på
klockan och bläddrar i kalendern och funderar på när sista
gången vi ses var och vilket tåg vi åkte och när vi kom
hem den dagen.
Det är svårt att beskriva saknaden av den dagen för då måste
jag beskriva saknaden av dig och mest av allt vill jag ju bara
sluta sakna dig.