jag vill läsa för dig, slår upp en sida på måfå och hittar på sidan sextiofyra raden ”det summade svagt i rummet”. den är underskön tänker jag genast jag lägger ögonen på den. raden. jag läser högt och vill ge dig värme. hålla dig där du behöver bli hållen. behöver. får man behöva. får man bli buren emellanåt. en stund i taget, växelvis, sådär lite ömsesidigt. [eller måste alla stå på egna ben hela tiden]

i morgonen sträckte jag på kroppen och höll huvudet högt och saktade stegen och händerna fick svänga längs höften sådär lite nonchalant men absolut inte omedvetet. jag tänkte att jag är en stark, obändigt stadig. okuvligt tyst rytande. jag höll kvar känslan i mötet med direktören. jag vet att din kraft låg kvar. ditt sätt att hålla. mig högre. jag vet att min kraft ur norr låg där mellan gommen och tungan och jag tryckte fast känslan. av något jag inte kan sätta ord på. något jag längtar ska stanna kvar.

jag läser raden igen ”det summade svagt i rummet”. den är fortfarande underskön. den stannar.