jag har omringats av ett tiotal
självspelande elgitarrer med dist
naken i fosterställning på golvet men
det hjälper inte
mot rysningarna
som oavbrutet stör min koncentration

cementgolv
och jag känner mig fångad i en feberdröm
men jag vet att det här är bara det förflutna
ett underligt bevis
på att jag fortfarande lever
att jag fortfarande kan känna kylan
i mitt bröst

jag vet att jag är en tillfällighet
att allt jag någonsin kommer att ha
kommer jag förlora

det finns inget slut
natten är oavbruten
i sitt mörker