jag drömde att en cigarett
ett fönster och en fullmåne
och lite poesi
kunde ge mig lite sinnesro.
ge mig lite tid till livet

nu sitter jag här
på en plats i livet jag längtat efter
att känna tillfredsställelse
med det lilla jag har
att kunna skriva utan att
känna någon smärta

jag är alldeles ensam
men är det okej att känna
att så vill jag vara
i alla fall en stund till
jag är trött på att bli förstörd
är det okej att känna att
okända mäns sängar
är en trygghet
eller är jag bara en sån där
man kan skratta åt då?
som man kan döma på förhand?

jag drömmer.
medan röken nuddar mot min hud
tar över lägenheten
påminner att detta kan ge mig cancer
men för första gången
kan jag känna att jag lever
i den förtidiga våren
jag gör det jag vill
och jag gör det utan ångerrätt.

det finns bara ett liv.
det påminner om fanny
som försvann för ett år sedan
som jag måste försöka
hitta på en kyrkogård
nu för tiden
det är där jag stöter på henne
numera.

när jag tänder ett ljus.
berättar att jag saknar henne
och att jag vet att hon är här.

levde hon som man bör
som att livet bara kommer
en dag till
eller bara tills inatt

dör jag under fullmånen inatt
dör jag nog lycklig
jag dör med fanan i handen
nära ett mål
jag aldrig trodde jag skulle
se.
komma nära
känna av.

livet.
i sin finaste tillvaro.
jag är nöjd såhär.
så är det.