Jag bor och befinner mig innanför den här kåpan som spricker allt mer, och det blir som ett skört bandage kring mitt värkande hjärta som blir allt mer slappt och det blir svårare och svårare att hålla det på plats, ty det är så mycket blod nu som i tidens början sipprade litet där det nu forsar likt en öppen kran.

Det finns saker som inte längre betyder så mycket för mig längre, känner mig kontrollerad påpassad och instängd och det byggs depresioner.

Försöker att leva och fly till mina drömmar och fantasi som lockar fram tankar om att jag befinner mig i diktarens himmel vilket är som ett jätte ark att skriva på med fjäderpennor ifrån påfåglar och bläck ifrån skyars vattenfall.

Så lever jag ut min fantasi i mina tankar likt andra världar, och jag flyr verkligheten bara för att hitta ett skratt, ett leende, en plats, mitt jag, en funktion och ett värde.

ja bara en annledning att må bra i verkligheten

där jag längtar efter mina drömmar.