Han. Han är den och det som fyller upp min hjärna oavsett tillstånd. Oavsett ställe och oavsett tidpunkt på dygnet. Det vet han, hoppas jag, för jag har ju berättat det för honom. Att han är det som betyder mest i hela världen för mig. Och när den är där uppe i min hjärna, alltså tanken på honom, så är det som att det liksom ingår i köpet att några fjärilar bosätter sig i magen och värmer upp den genom att flaxa runt där inne och bli nästan svettiga och det är DÅ den där värmen sprider sig.