Roller: Gustaf, Tobias, Sixten, Linnea och Cilla

Platsen är finrummet i en bondgård och det är 199o-tal.

Gustaf:-
Hör ni, ta lite mer bröd!

Tobias:-
Näh tack du, hä ä bra nu!

Gustaf:-
Linnea då? Ta för dig nu vett ja!

Linnea:-
Näh, vet inte om en törs… Ni vet väl att om en ska bli av med
kaloriera som finns i ett enda wienerbrö, så måste en gå sex
kilometer.

Tobias:-
Varnt dä åtta kilometer?

Linnea:-
Näh sex kilometer… och hä ä mycket nog dä?

Sixten:-
Kömmer ni ihåg under kriget, pöjkar?… Då fick en inge wienerbrö. Men marschere fick en mycke.

Gustaf:-
Ja, för en skulle vara i go form om tysken köm.

Linnea:-
Ni had nog alri kunnat stöppt han ändå.

Gustaf:-
Näh, inte med di byssera vi hade.

Tobias:-
Hä va en jädrans tur att han alri köm.

Gustaf:-
Ja… då had han bara rullet på… Inte fan had vi nön go beredskap, som Per-Albin sa.

Linnea:-
Han var go i rösten Per-Albin.

Gustaf:-
Jo… hä lät fint när han prate om fölkhämme.

Sixten:-
Köm ni ihåg nä hä small den där julen… få si nu, va hä 42?

Tobias:-
Vilken smäll tänker ru på?

Sixten:-
Hän i finnskogera.

Tobias:-
Hä va 43.

Gustaf:-
Näh, inte fan vare så sent!… Hä va innan kriget vände och hä va
kallt den vintern.

Sixten:-
Då måste hä ha varit 39… nä finnarna försvara sig så duktigt mot ryssen.

Tobias:-
Struntprat!… Vi lå ju vid norska gränsen och hade tysken på andra sia... Han köm ju inte till Norge förrän våren 40.

Linnea:-
Varnt dä 41?

Tobias:-
Näh 40.

Sixten:-
Skit samme!… Hä small i alla fall.

Linnea:-
Näh då?

Sixten:-
På jula.

Linnea:-
Vilkä år?

Sixten:-
Hä ä vi ju int säkre på.

Gustaf:-
Hä måst ha vari 40 för si Anne och jag var nyförlovade.

Tobias:-
I helsike heller… int nä hä small… ni förlove er ju på nyårsafton… en väcke efteråt.

Gustaf:-
Är ru sikär?

Tobias:-
Ja, nog fan är en det… Vi prate ju om smälla då.

Sixten:-
Äre nön som vet varför re small så jädrans?

Linnea:-
Hä va nog tysken.

Tobias:-
Hä ska man int va så säker pö.

Linnea:-
Klart hä va tysken!

Gustaf:-
Ja, men han köm ju alri.

Sixten:-
Nu, har han kömmit i alle fall… Din ena gården efter din anra köper han upp... Asplund fick 1,2 miljoner för sin.

Tobias:-
Då bli hä sommarställe av gårda förstöss.

Sixten:-
Ja, tysken har gött om pengar nu… fast han förlora krige.

Gustaf:-
Och engländerna döm vann inte mycket på att di vann… Di köper ju inga gårdar.

Cilla kommer in till de andra.

Linnea:-
Hä kömmer nön.

Cilla:-
Hej!

Gustaf:-
Häj på dä!

Cilla:-
Sitter ni och pratar om andra världskriget nu igen?

Linnea:-
Va sa ho?… Andra världskriget?!

Tobias:-
Ho menar kriget.

Linnea:-
Jaså, kriget.

Cilla:-
Det måste ha varit en spännande tid.

Gustaf:-
Jodu! Sätt dig, så ska jag berätte!… Du vet, vi pöjkar lög vi gränsa och Linnea ho va lötta... och i september 40 köm Ulla Billquist till öss...

Tobias:-
Hä var inte 40… hä va 42…

Cilla:-
Strunt samma! Fortsätt berätta!

Gustaf:-
Jo, Ulla Billquist hon skulle te och sjunga och då…

Sixten:-
Hä var int Ulla Billquist… hä va Alice Babs.

Tobias:-
Näh, hä va Lisbeth Bodin.

Sixten:-
I helvete heller att det var Bodin!

Cilla:-
Okej, det var en sångerska i alla fall… Vad hände sen?

Gustaf:-
Hä blåste och kjola åkte upp på na.

Sixten:-
Hä va underhållning hä!

Alla tre männen skrattar.

Cilla:-
Snuskhumrar! Har ni inga bättre minnen att berätta?… Vad var
det mest dramatiska ni upplevde?

Sixten:-
Hä va nä hä small i finnskogera.