När vinterkylan bränner
genom ben och märg
och trädens kronor har en frostig hy
vi inga dofter känner.
Idag blå himmel, sol och tö
då kom en känsla frisk och ny
en sinnlig doft av fuktig snö
och vårens ljus gav gråa skrymslen färg.

Vårvinterns dagar kommer, går
på varje dag det följer alltid en ny;
blir också nästa klar och mild
med solsken, dagsmeja och tö?
Bakom en bild finns nästa bild,
omärkligt sakta vinter övergår i vår.

Och i vår levnads sköra timma:
i den stund när vi till slut ska dö
oss når en sista bild:
en bild av stillhet – som vi ej förnimma.
I vårens väntrum finns en doft av hö.