I denna märkliga historia utspelar sig några
mystiska fenomen som kallas för spöken i vanligt ordspråk.
Som kan gå genom väggar och smyga sig pä en när man
minst anar.
Detta hände mig en sen kväll när jag blev beordrad att
gå och låsa alla dörrar.
Vi hade stängt restaurangen för kvällen och alla dörrar skulle låsas
i vanlig ordning.
Jag tyckte mig höra något när jag skulle kliva upp för trappen
på baksidan av huset , men det va väl bara vindens sus tänkte jag.
Så lättskrämd är jag inte så jag fortsatte med min uppgift.
Lurade dig allt 'lilla spöke' om du vill skrämmas sa jag högt för mig själv.

Nu går jag ner för trappen och ska precis stiga nerför sista trappsteget
när foten fastnar i nåt och jag försöker dra åt mig foten,
då känner jag som någon håller mig fast och jag skriker högt: Hjälp!!
Min arbetskamrat kommer springande och frågar :
- Vad är det som händer ?
- Det är någon här och spökar för oss, det va någon som höll i min fot.
- Ähh. . . Va du dillar Esmeralda. Det finns inga spöken här eller
överhuvudtaget.
- Okej, det är väl bara ' orden i vinden' som talar sitt eget språk.

- Kom nu så åker vi hem och myser sa Esajas.
Det kändes fortfarande olustigt när vi gick uppför backen och
sen sakta nerför och utan förvarning hoppade en man fram ur
buskarna med ett -Buhuu!! Vrålade han !!
- Hjäääälllppp. . . Skrek jag som om hjärtat skulle hoppa ur kroppen...