Det är natt över Taizé och kyrkan är släckt med ljus tända som eldflugor och jag kan knappt se vad jag skriver längre
Och här är jag mitt bland oss alla som stilla sjunger oss genom natten tillsammans: bredvid honom, tittar upp i taket, sjunger mjukt veni sancti spiritus en förvirrad syrsa instämmer, den gnider sina stråkar och undrar nog hur den hamnade här inne där vi ligger på golvet
med avstånd och kläder och helt utan baktankar
sjungandes, viskandes, tysta tillsammans
och jag är bara så tacksam över att få vara nära med någon
som jag brukar vara en hel värld bort ifrån
men inte nu: vi är nära nu, så fullständigt
omgivna av varandra, kanske aldrig igen men vi är det nu

Och vi kommer aldrig att röra varandra men det
det gör mig ingenting: ikväll är allt just så som det ska
ikväll är jag min egen utan att ständigt söka med blicken efter
allt det där som inte finns längre och här ligger du centimeter från mig
andas stilla med slutna bruna ögon och du har ingen aning om vikten av
din existens - min existens - den här nattens existens
att jag är på väg att bli hel, att sammetsnatten gör mig hel
att allt i mig inatt: faktiskt är just så som det ska
För det finns nätter som jag hatar att jag minns
men just inatt tycker jag om att jag finns.