En nirvana låt fick oss till toppen men du drog ner det magiska minnet till botten.
Med glassplitter i handen och din äckliga avsmak i halsen stod jag och grät men du vägra och förlät.
Kände att det var dags och dra, du hörde inte av dig varken natt eller dag.

Ska nästa gång bemöta din blick med kyla för att få mig själv att lida.

Jag vill egentligen bara hålla om dig även fast du försöker klamra dig ur, har du nånsin tänkt hur jag orkat stå ut?

Du gjorde hela förra veckan till pest och pina.
Du sa att du aldrig ville vara med mig vilket fick mig att lyda.
Men du lämna mig med besvär. Magont och en dryg värld.
Du sa sedan att du gilla mig men har du vid närmare tanke tänkt hur jag nu ska kunna tyda?

Med smala cigaretter som strån försöker jag bedöva smärtan du lämnat ifrån.
Nästa gång vi ses ska jag vara underbar men dum för att sedan lämna dig stel och stum.