Först av allt vill jag tacka Jessica, för hennes engagerade sätt. Att lära ut sina kunskaper, i skrivandets konst till oss noviser. Det är inte var dag. Som vi får möta en pristagare. Och dessutom med en sådan medmänsklig ödmjukhet. Vilket ju talar om för oss. Hur Jessica är som människa.

Jessica berättade om sitt författarskap och gick in på övningarna, som vi fick utföra. Detta då det hade blivit en liten försening. Men hon tog igen det genom att stanna längre, än den utsatta tiden.

De övningar vi fick göra. Resulterade i fem texter, vilka skulle lära oss att skriva. Jo, det innebär att vi fick se. Hur vi ska göra, ifall vi vill skriva en roman. Och vem om inte Jessica, är rätt person att lära ut.

Fyra texter ska jag försöka skriva ner. Allt eftersom och visa vad jag lyckades åstadkomma, på Workshopen. Ifall de är bra eller dåliga. Det kan var och en undersöka själv.

Vi som deltog har alla en vilja. Att försöka åstadkomma något storslaget en vacker dag. Ifall det blir så för någon av oss. Det vet bara skaparen och änglarna.

Jessica tycktes trivas med sitt arbete och sade att hon kunde komma tillbaka. Något som jag och säkert andra i Workshops gruppen. Mer än väl skulle vilja att det sker.

Förutom sitt författarskap och Workshops övningar. Så tog hon sig tid och förklarade en del. Hur det kan gå till, när vi skickar in manus till bokförlag. Exempelvis får vi lära oss tålamod, tålamod och åter tålamod. Då förlagen kanha sina idéer. I hur en boks innehåll ska se ut.

För Jessica är det säkert inga svårigheter. Att få sina manus utgivna. I alla fall inte efter att hon förärades Augustpriset för andra gången.

Personligen vill jag inget annat än att tacka. Och hoppas att det blir fler kurser i skrivandet eller Workshops - med Jessica. Ty så trevligt och roligt har jag inte haft på länge.