Unga som kastar sten på räddningstjänstens personal. Har gjort det till en vardagssak, i syftet att känna makt. De unga angriper först genom förstörelse och därefter de människor. Som åker till platsen, för att ställa allting till rätta.

Det var inte många år sedan. Då var man och kvinna kunde tro. Att de unga hade startat ett inbördes krig. I självaste Sverige dit folk kommit, för att söka skydd. Det som inträffade förutom fasligt mycket förstörelse. Var att de unga fick massiv massmedial bevakning och förmodligen också positioner i samhället. Förhoppningsvis upprepas inte detta vansinne - varken från massmedialt håll eller politiker hållt. Detta är i sig en önskan, som inte kommer att slå in. Ty redan har maktens korridorer visat, att de lyssnar på anarkisterna.

Tyvärr har vissa politiker gått ut och meddelat. Att de som förstör och därefter kastar stenar och skadar räddnings tjänstens personal. Ska bli "straffade" genom att tvingas tjänstgöra inom räddnings tjänsten. Det verkar som att unga - oftast invandrare - får en spark uppåt. Då de förstör och därefter beter sig hotfullt mot allmänheten. Politikerna inser inte att en sådan "straff". Blir i själva verket ett sätt för unga. Att få makt och position. Med andra ord blir det en morot. Som ger anarkisterna mer makt och på så sätt positioner i samhället. Samtidigt som strävsamma individer blir bortsparkade, från sina drömjobb. För det finns inte hur mycket pengar som helst. Till att anställa individer till räddningstjänsten. Och får då anarkisterna ett "straff". Där de får ett arbete, före andra som är skötsamma. Så skickas fleaktiga signaler till unga i samhället.

Signalerna blir ungefär att super du, slåss du, hotar, våldtar och mördar. Så blir du upptagen in i samhället. Men studerar du och sköter du dig. Så finns ingen plats för dig i samhället. -Tyärr syns det vara på det viset (enligt offentlig massmedia och vissa organisationer).

Varför kan man inte gå ut och helt enkelt visa. Att de som begår brottsliga handlingar. Faktiskt tvingas betala både ekonomisk skada och straffas med olika till buds medel. Sätt dem i fängelse, även om de är under 18 år.

 Låt anarkisterna betala - ur egen ficka. Allting vad de har förstörd, så de ser att det kostar att förstöra. Låt dem betala även om det gäller miljoner kronor. Utöver det ska de straffas genom inlåsning. Och är de yngre än 15 år. Då ska de tvingas arbeta idéelt, på sin fritid - istället för att kunna vara med och träna. Detta är bara ett exempel och man kan ta från ungarna. All hopp om framtiden om det är så. - Kanske kan vi ofrivilliga offer, i framtiden känna trygghet. Istället för rädsla att gå ut. Rädsla för att existera i samhället. I ett samhälle, som anses av politikerna. Är till för var och en. Dock i den krassa verkligeheten, så förväntas ärliga strävsamma individer gömma sig.

Detta att straffa dagens unga. Kan förhoppningsvis ge oss en möjlighet, till att fostra morgondagens unga. Så att morgondagens unga inte faller in i anarkins mönster.

Att dalta med de unga, vilka förstör och kastar sten. Genom att påstå att det är synd om dem, för att de inte har ett arbete. Är ingenting annat än ett sätt, att slå knyt på sig själv. I detta fallet; ett sätt att slå knyt på samhället.

Genom årens lopp har alltfler fått allteftersom de har skrikit och krävt. Att de ska få av samhällskakan, utan att behöva "stå i kö" eller att arbeta. Detta har skapat obehag och slitningar i samhället. Då vissa har fått och inte alla i samhället. De som har fått och blir lovade att få. Det är de som har kommit den senaste tiden. Samtidigt som de som har varit utan i deccenier har blivit utan. Bara för att de inte ger samhällliga poäng till politikerna, massmedia och organisationerna.

Låt oss hjälpa dem, som vill få hjälp och som är strävsamma på alla sätt och vis. Så att de får äta frukterna för sitt strävsamma arbete och därmed se. Att det lönar sig att arbeta och försöka. Och misslyckas man, så innebär inte det en katastrof. Något som det sker idag. Då de som strävar sig framåt. Men får ingenting i lön, utan blir "omkullsprungna".  Av dem som ingenting gör, utan kräver att få allting och får de inget, så hemfaller de för anarkin. Det ska heller inte vara så, att de som har arbetat i åratal. Ska se sig omkullsprungna, av dem som har fått asyl. Ty på så vis försvinner en del arbetstillfällen. De arbeten som skulle kunnat getts till dem, som idag utövar anarki. Ty pga att de har inget arbete.

Så låt oss en gång för alla. Sätta ner foten och ställa krav. Både på anarkisterna (de ungdomar som förstör och kastar sten) och på politikerna. Så att alla de en gång för alla. Inser att vi vill inte ha ett samhälle. Där anarkins lagar härskar och omger samhället. Där strävsamma människor hindras från att skapa sig ett värdigt liv. I ett samhälle som kan frodas, ifall man tar hand om det som en bräcklig ros.