Mina fötter är ärriga av kokheta stränder och stenhårda dansgolv. På smutsiga graffitimålade gator i Berlin, i tropiska skogar, eller stränder i Diani. Vilket som, så spelar det ingen roll. Perspektiv på vad som är rätt och fel existerar inte längre. Sjuka bilturer bland idylliska landskap och flämtande skrattsalvor. Snabba rytmiska danssteg har förvandlats till slowmotion, regn och tårar har övergått till rosor och hav. Nuet känns numera utopiskt.