Redan medlem?
Logga in
Månens dimmiga minnenSpruckna ideal gråter segsmälta tårar som inte har en aning om sin förekomst. Aldrig trodde du väl att månens dimljus skulle skuggas av sitt eget blåljus? Nu ler vi samma fåniga leenden utan att ha en aning om var vi beger oss inatt. Sluta aldrig älska mig. Sluta aldrig älska mig. Mitt leendes hjärta kommer aldrig att sluta minnas vad vi började i. Jag kommer seglivat stanna i det tills dess att evigheten smälter samman med dina förevigade sarkasmer. Glöm aldrig det. |
Nästa text
Föregående Gena |