Kultur är känslor i kubik
En liten pixel fylld av alla färger
I livets analoga 3dgrafik
En pik till verkligheten
Spiken hammaren träffade rätt i hjärtat
Din ventil för smärtan
Ditt ögas mättande fröjd
Eller smärtande nöjdhet
I pixelns paradox
Som finns i lättnadens dragkamp med svärtan närmaste Norénpjäs
i verkligheten
Vi är Ditt fönster mot overkligheten
O Jag ser din själ
när våra tankebanor möts
I Elektroniska explosioner
Mellan Vindlande Neuroners
Ikoniska symptom
På förståelse

Som svartvit film får färg
Smälter teaters tårar
Tragediernas dårar i filmerna som (där) stråkar från orkestrarnas fåror
Förgyller fotografiernas rörelser som målningar som målar sig själva med ord som ingen längre minns om de stod på ett pergament
Och där står vi som om allt eller inget har hänt
Ska vi kalla det gnosis eller aha heureka
En sak är säker

Människan behöver leka