Vi sitter där och tänker
i skogens mörka vrå
en ljusglimt någon skänker
där finns en väg att vandra på

Det är nog ingen god idé
jag borde stanna kvar
men med ögonen jag se
att vägen är så ljus och klar

Men skogen sliter i mitt hår
och stanna ska du göra
nedför kinden rinner tår
skogens mörker vill förföra

Sliter mig loss från skogens grepp
snart är vägen bara dimma
långt där borta står mitt skepp
varmt och lyckligt glimma