..men hur kom vi in på det här?
förstår inte hur samtalet plötsligt vände
och började handla om mina svaga punkter?
Känns rätt obehagligt.
Vad ger dig rätten till att göra så?
Du ser ju att jag tycker att det är jobbigt,
och ändå fortsätter du?
och varför säger du sånna saker precis innan vi
ska börja?
Vad är det för dålig start liksom?
Dessutom köper jag inte att
jag måste ändra på hela mig och min
personlighet för att lyckas i framtiden.
Det finns många blyga människor som lyckas
i livet!
Alla måste inte vara ”hej här kommer jag”
med en strålande aura som folk
blir bländade av.
Jag tror att jag kommer lyckas ändå
och vara på samma bana.