Minne från mitt jobb på Lekis
I gruppen fanns ett barn
ett av många i en dysfunktionell familj
med stora problem
mamman lämnade och hämtade
hon såg trött och ledsen ut
sa nästan ingenting
det fanns en osynlig mur
som både stängde ute och inne
efter några dagar
mötte jag henne på väg till affären
stannade och sa några ord
sen skiljdes vi åt
dagen efter när barnet skulle lämnas
sa hon
-Tack för igår
jag är van vid att man undviker mig
antingen byter dom trottoar
eller går förbi och låtsas att dom inte ser
Jag hade rivit ner den första stenen i muren