Ljuset strilar svagt där ovan.
Ett tunt täcke av vitt och grått. Stora yllerockar vandrar jämte små. Hus av tegel lämnas bakom. Väggar av bark förestår snart. Ljudet av grävskopor upphör.
Inga trafikleder, istället diken längre fram. Asfalt dör ut, när grön mossa kommer till liv. Hal och blöt där på stenarna.

Tänk.

Strax innan blott frasig och vit, men sedan föll grönskan. Brunt, gult och rött kom till liv. En trädkantad stig bland nedsläckta lyktor. Staden lämnas bakom nu.
Stugor omgivna av piskande regn landar över kala grenar.
Knastrande sulor mot höstmarken. Grus och kvistar. Våta löv med ett skinn av frost. Platta mot jorden med sina mjuka färger. Senare avlägsnade från fukt mot ett element.

Svala kinder hittar sin väg in till värmen. Stolta barnhänder placerar färgglada blad i ett album. Eldstaden vaknar men bara knappt. Omsluten av ett plastigt skynke finns ved att hämta ute i den bitande kylan. Vinden ylar bakom perssienerna, i samklang med nattens dansande trädkronor. Ute tänds lyktorna.

Gnisslandet av fotöljen vid den varma kaminen. Fötter som landar mot ett knakande trägolv. En tung suck men tappra fotsteg mot dörren. Fuktiga raggsockor omsluter frusna tår. Kängor vidrör altanen, sedan markens rötter. Blåsten dansar mellan skjulets vida väggar. Skynket prasslar över virket av björk. Halsduken viras tätare runt röda öron. Längtan efter varm choklad slår fäste. Kisande ögon i mörkret söker sig mot skyn. En nötkråka där på de bara grenarna. Välkomnar mörkret och rönnbären med sitt raspande skri.