Vi går på tå
förbi och om varandra
rädda för risken
att våra masker spricker

Vi talar tomma ord
håller oss på avstånd
sover rygg mot rygg
går sönder på varsitt håll

och även om vi aldrig
säger det till varandra
så tror jag att vi båda vet
att det redan är för sent

Men det gör för ont
att ramla, att gå sönder
så vi fortsätter smyga
fortsätter le

i väntan på att
den andra ska explodera