Europas ledare slickade sina sår,
efter första världskrigets blodig år,
Dem sa,
låt han få det han vill ha,
Det får inte bli krig igen,
Låt han ta Tjeckoslovakien,

Vi vet alla hur det gick,
Det var bara ett trick,
En despot nöjer sig aldrig,
En despot är vidrig!

Länderna är utbytt,
men retoriken är inget nytt.
”De talar vårt språk”,
”De måste räddas”,
Om så med bråk!
Nya gränser måste dras!
Det är retorikens fras.

Du får inte glömma,
Du måste fördöma!
Det får inte hända igen,
det som hände med Tjeckoslovakien.
Eftergiftspolitikens era är tillända,
förnekelsens broar brända!

De vet vad de gör,
De bryr sig inte om någon dör,
Fattiga, rika, unga, äldre,
Ingen går fri från tortyrens kammare,
Och du vet det själv,
I Ukraina rinner blodets älv!
Men jag kan inget göra,
Kan jag din röst höra,

Men när Europa återigen bränner,
Måste elden släckas av lojalitet bland vänner!