Det här med tid
Har tryckt in klorna rejält
I medvetandet
Den naiva odödligheten
Vid 35
När barnen var små
Den hittar jag inte längre
Ens bland minnena

Dödens påtaglighet
Närvaro
Livets tunna tråd
Dansar runt mig
Ser människor
I min ålder
Som aldrig känt
Sorg
Eller
Dödens vingslag

Den kalla vinden
Då tid upphör
Och nuet känns evigt
Efter den evigheten
Blir tiden
Aldrig densamma
Dock mer närvarande

Om jag kanske accepterar
Tidens närvaro
Kanske klorna
Släpper lite
Och även smärtan
Från rummet
Där nuet
Blev en evighet