Sociala mediers ursprungliga mening är död.
Inlägg från vänner undantryckta och ser nu bara reklam i överflöd.
I messenger bara memer och videos jag får.
Saknar att få ett "hej, hur mår du?" så mycket att jag fäller en tår.
De som jag trodde var mina vänner är borta och tänker bara på sig själva.
Scrollande i jakten på interaktion får mående att stjälpa.
Försöker få folk att prata men blir oftast bara ett meddelande innan det blir tystnad åter.
Vuxenlivet är så monotont och ensamt att jag gråter.
Finns inte ens filmer eller någonting kvar med min gamle kamrat.
Tomrummet efter honom har gett en eftermak av hat.
Inte ens min mamma skriver och frågar hur läget är.
Hon skickar bara insta reels och varje gång jag högt svär.
Allting är bara stories som försvinner snart.
Ingen som skriver för att ha lite prat.
Vad hände med er, varför så asocial?
Varför blev sociallivet efter covid så sval?
Inget umgänge längre, bara sambo och familj.
Nästan alla vänner har nöjt sig med ett liv i vanilj.
Blir lite bittrare av ensamheten och känner sug för att radera allt.
Få lite uppmärksamhet nu när jag sen länge socialt svalt.
En kommentar eller lika någons dag förgylld bli.
Kan vi inte gå tillbaka till MSN när meddelanden ledde till riktigt möte bli?
Jag saknar er alla och jag är trött på egoism.
Vi behöver digital socialism.