nu gnistrar frosten
på marken i morgonsolen
jag går ut på balkongen
insuper den friska klara luften

jag finner mig själv
dag för dag
så fylls jag på
av den som är jag

det bröts abrupt
som en guds trimmer
i ett revbensfält
bam bam bam så gick de av

mitt nyckelben
min nyckel till den världen
bröts av som en höjdhopparstav
allt så övertydligt som det kunde vara


det bröts mellan oss
några vid sidan av
fick också åka med
på den vägen

fast man tycker man älskar
så är inte allt
svart och vitt
utan bryts hela tiden

av andra nyanser
andra aspekter av mig
ouppklarade karmiska saker
sånt som jag aldrig tog på allvar

det som jag förminskade i mig själv
som ej fick höras och lyssnas på
det kommer nu fram
i smärtan i stillheten

i läkningen